Jag känner alltid en extra stor tacksamhet till livet på min födelsedag.
För det var just på min födelsedag för 6 år sen som ena armen domnade bort. Precis när barnvakten kom och vi skulle få gå på restaurang. Tidigare den dagen hade jag sluddrat på talet och tyckt att synen försvann på ena ögat men tänkt att jag bara var trött. Men Johan var bestämd. Det var för många saker som inte stämde och han körde mig till akuten istället för restaurangen. Väl där tappar jag talförmågan helt och sen är det mest en enda röra.
Jag blev hemskickad med värktabletter då de trodde jag fått migrän med aura. Efter det blev det en massa vändor till akuten de kommande veckorna innan kroppen kollapsade helt när vi är på väg till Idre för en veckas skidsemester. Vi hade mellanlandat hos mamma och pappa och jag blev inlagd på neurologen i Falun.
Jag fick dubbelseende och huvudvärken var så enorm att jag varken kunde sitta upp eller äta. Tre veckor låg jag som ett paket, åkte fram och tillbaka till röntgen, gjorde tester och började oroa mig för det värsta. Kunde det vara en tumör? Var det hjärnblödning? Skulle jag få vara med när barnen växte upp? Hur skulle livet bli för Johan om jag försvann? Eller om jag skulle bli liggandes på det där sättet? Tolv läkare kollade på mig utan att förstå vad som hände. Till slut gjorde de ett ryggmärgsprov och det visade att jag hade övertryck i hjärnan och där vände allt. De tappade mig på likvor från ryggraden och sakta, sakta började kroppen återhämta sig.
En dag i april när Johan var och tittade till mig kunde vi äntligen gå ut och vi tog oss ända till en parkbänk vid sjukhusets parkeringen. Vi drack kaffe och åt glass och där och då bestämde jag mig för att livet är för kort och skört att inte göra det absolut bästa av det. Det är sånt man säger men det finns stunder när tanken landar djupare i själen och man börjar leva den på riktigt.
Allt det här, tillsammans med vår nystart i Småland har gjort att jag har gått min egen väg sen dess. Hittat verktyg för att lyssna inåt på min egen röst genom yogan. Jag har gjort vägval i min karriär med ett end syfte; att må bra! För om jag inte gör det, då spelar det andra ingen roll. Idag driver jag mitt eget företag utifrån mina värderingar med en dröm om att det jag gör ska bidra till nåt bättre.
Ibland får jag påminna mig själv om mitt ”varför”. Det är lätt att vilja ösa på igen. Försöka få fler jobb. Göra mera. Men att lyckas i den benämningen som jag tidigare tyckt är inte viktigt längre. Göra bra och må bra är min grundtanke med Gryll AB. Kan jag även hjälpa andra att tänka så och ta hand om sig själva så har jag lyckats på riktigt.
Läkarna kunde aldrig fastställa exakt vad som orsakat övertrycket. Troligtvis ett virus i hjärnan. Jag tänker att det kanske var universum som körde en omstart i fysisk form. Kanske var det bara otur. Oavsett känner jag enorm tacksamhet för hur allt blev och alla insikter jag fick med mig.
Min födelsedag kanske inte handlar så mycket om att fira mig utan att fira livet. Att vi fått vara med ett år till. För det är inget jag tar för givet.